Demografi och försörjningskvot: vad betyder de för kompetensförsörjningen?

Demografi, försörjningskvot och kompetensförsörjning – varför hänger de ihop?

Kompetensförsörjningen påverkas av demografin. Den demografiska försörjningskvoten används för att beskriva den demografiska utmaningen och är en utgångspunkt: den visar den strukturella balansen mellan åldersgrupper. Själva kompetensbehovet måste analyseras utifrån näringsliv, välfärd och lokala förutsättningar.

Vad försörjningskvoten mäter – och inte mäter

Försörjningskvoten beräknas genom att antalet personer 0–19 år och 65+ ställs i relation till antalet personer 20–64 år, multiplicerat med 100. I dag är kvoten 77 i Sverige. Det innebär att det på 100 personer i arbetsför ålder finns 77 personer som är yngre än 20 år eller äldre än 64 år.

Måttet är endast demografiskt. Det visar hur stor andel av befolkningen som är i arbetsför ålder, men inte hur många som faktiskt har ett arbete. Många i arbetsför ålder kan vara studerande, sjukskrivna eller arbetslösa, och en del över 65 år är fortfarande yrkesverksamma.

SCB redovisar demografisk försörjningskvot efter region för åren 2000–2025, uppdelad på total kvot, kvot från äldre 65+ och kvot från yngre 0–19 år. Från och med referensåret 2025 har SCB infört en liten kontrollerad slumpmässig osäkerhet i samtliga redovisade uppgifter för att skydda enskilda personer.

Varför kvoten stiger: fler äldre, färre födda

Kvoten har stigit över tid, framför allt för att andelen äldre ökar i takt med längre medellivslängd och stora generationer som nu går i pension.

Tillsammans med minskade födelsetal innebär det att färre personer behöver försörja fler. Kairos Future beskriver demografin som föränderlig: rekordlågt barnafödande, växande andel äldre och förväntningar om kraftigt ökad livslängd.

När antalet personer i arbetsför ålder minskar i förhållande till antalet barn och äldre måste varje person i arbetsför ålder i genomsnitt bära en större del av kostnaderna för vård, skola och andra samhällsfunktioner.

Regionala skillnader gör kompetensfrågan lokal

Försörjningskvoten varierar mellan regioner och kommuner. SCB:s statistik gör det möjligt att följa den demografiska försörjningskvoten per region för åren 2000–2025, uppdelad på total kvot, kvot från äldre 65+ och kvot från yngre 0–19 år.

Frågan är inte ny. Redan i SOU 2004:34 Regional utveckling – utsikter till 2020 analyserades regional försörjningsbörda och en åldrande befolkning, tillsammans med regional sårbarhet och regionförstoring.

Eftersom de demografiska förutsättningarna skiljer sig åt får kompetensbehoven olika karaktär lokalt. En kommun med hög andel äldre och få i arbetsför ålder möter andra utmaningar än en region med befolkningstillväxt. Nationella genomsnitt döljer därför lokala skillnader, och kompetensförsörjningen behöver analyseras utifrån den egna regionens eller kommunens åldersstruktur och näringsliv.

Inkomstbaserad försörjningskvot: ett viktigare mått för verklig försörjning

Den demografiska kvoten räknar personer, inte inkomster eller sysselsättning. Svenskt Näringsliv har tagit fram en inkomstbaserad försörjningskvot i Sveriges kommuner. Den tar hänsyn till att arbetsmarknadsläget och inkomstnivåer kan skilja sig åt mellan kommuner.

Det ger en mer nyanserad bild av hur många som faktiskt behöver försörjas. Två kommuner med samma demografiska kvot kan ha olika andel sysselsatta och olika inkomstnivåer, vilket påverkar den verkliga försörjningsbördan.

Svenskt Näringsliv beskriver samtidigt att Sverige står inför stora samhällsutmaningar, och att digitalisering och globalisering påverkar utvecklingen.

Kompetensbehovet växer främst inom vård och omsorg

Antalet äldre ökar markant i Sverige, och det blir en rejäl utmaning att klara behovet av vård och omsorg. Enligt Emma Spak vid SKR, citerad av Cornerstone, beräknas andelen personer över 80 år fördubblas mellan 2020 och 2030.

Utmaningen gäller både resurser och rätt kompetens. Sedan flera år pågår omställningen ”God och nära vård”, men den har konstaterats gå för långsamt. Hälso- och sjukvårdssystemet är komplext och förändringar tar tid.

Cornerstone nämner också att IVO presenterade allvarlig och oroande kritik av samtliga akutsjukhus i Sverige, varefter ansvariga ministrar deklarerade att de vill förbättra kompetensförsörjningen. Det visar att kompetensförsörjningen inom vården redan är politiskt prioriterad.

Bredda, matcha och utveckla – vägar till bättre kompetensförsörjning

Ett sätt att minska den demografiska försörjningskvoten är att öka andelen personer i arbetsför ålder, exempelvis genom att öka födelsetalet eller stimulera arbetskraftsinvandring.

Lika avgörande som att bredda basen är att bättre ta tillvara den arbetskraft som redan finns. Det påverkar inte den demografiska kvoten, men minskar försörjningsbördan för dem som arbetar.

I en departementsserie om kompetensförsörjning på arbetsmarknaden behandlas strategiska utvecklingstendenser och vilken roll utbildning och kompetensutveckling spelar.

Svenskt Näringsliv pekar samtidigt på att många saknar egen försörjning medan det råder kompetensbrist. Det tyder på ett matchningsproblem: efterfrågan på kompetens och utbudet av människor med rätt kompetens möts inte. Att förbättra matchningen – genom utbildning, omskolning och geografisk rörlighet – är därför centralt.

Digitalisering och automation förändrar både behov och möjligheter

Kompetensförsörjningen utmanas både av den demografiska utvecklingen och av automationens påverkan på befintlig och framtida sysselsättning, enligt Kairos Future.

Teknik kan avlasta, men kräver också ny kompetens och omställning. När arbetsuppgifter automatiseras förändras yrkenas innehåll, och medarbetare behöver kompetensutveckling för att använda nya verktyg och arbeta med digitala system.

Inom vård och omsorg lyfts digitalisering som en del av lösningen på den demografiska utmaningen, men den förutsätter förändringsledning och rätt kompetens. Omställningen till ”God och nära vård” visar att teknik och arbetssätt behöver förändras tillsammans.

Digitalisering i vård och omsorg – möjligheter och utmaningar

Slutsats: demografin är inte ödet – men den ställer krav på handling

Den demografiska försörjningskvoten beskriver en strukturell utmaning: färre i arbetsför ålder ska försörja fler barn och äldre. I Sverige är kvoten 77, men måttet säger inget om hur många som faktiskt arbetar.

Kvoten varierar mellan regioner och kommuner, och SCB redovisar den per region för 2000–2025. Den inkomstbaserade försörjningskvoten från Svenskt Näringsliv kompletterar bilden genom att ta hänsyn till arbetsmarknadsläge och inkomstnivåer i kommunerna.

För att möta kompetensförsörjningen krävs lokala analyser av åldersstruktur och näringsliv, utbildningsinsatser och kompetensutveckling samt digitalisering och förändringsledning. Inom vård och omsorg är behovet särskilt akut när andelen över 80 år beräknas fördubblas mellan 2020 och 2030.